- Project Runeberg -  Läsning för barn / Bok 1 /
102

(1906-1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prinsessan Lindagull

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Prinsen fruklade?’stt han ej kunde böja det obekanta
naturspråket *ätt\o&h upprepade orden gång efter gång, i
olika ordnftig och med olika ändelser. Men förgäfves.
Endast &n’*gåftg förekom det honom, som skulle ljungen
på eri» aflägsen kulle hafva höjt sig att lyssna, men äfven
. den sjönk tillbaka i den ändlösa, enformiga, tröstlösa
.heden.

— Solen går ned — sade lappgumman. — Om ni
ej snart finner det rätta ordet, så kommer frosten och
då är det för sent.

Och solens röda skifva rullade nu alldeles invid
himmelens rand, det var tyst i naturen, en kall och
fuktig aftondimma, frostens föregångare, lade sig som
ett flor öfver fält och kullar. Allt växande., som en
kort tid vågat blomma i Lappland, var nu invigdt åt
döden.

Prins Abderraman var blek af förfäran, hans röst
svek honom, och han förmådde knappt hörbart uttala de
sista ord, som han ännu icke försökt:

— Marraba donai Adåma taésan!

Men se, då höjde sig på den aflägsna kullen en
ljungblommas stjälk. Hon växte så hastigt, som när
Ginni-stans féer röra med sitt trollspö de blå bergen och låta
en lilja uppväxa i morgonrodnaden. Dimman låg redan
kring kullen, ur dimman växte en smärt gestalt, och när
prinsen hunnit till kullen i andlöst språng, trädde
Lindagull mot honom, så blek, som man är, när man redan
känt den första kylan ak döden. Han hade i sista
stunden funnit det rätta ordet.

Prins Abderraman bar den bleka prinsessan på sina
armar till tältet, och småningom återvände hennes krafter
under lappgummans vård. Pimpedora var lycklig,
Pimpe-panturi glömde i glädjen sin efterlängtade middagsmåltid,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:00:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topbarn/1/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free