Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gamla stugan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som denna stuga varit vittne till —- nej, de voro omöjliga
att beskrikva. Nu stod hon öde och förfallen, och af alla
hennes forna invånare fanns där blott en enda släkt, som
ej öfvergifvit henne i hennes ålderdom; det var myggorna.
De voro fordom icke mycket välkomna där, när stugan
var bebodd af folk, som älskade nattro; man brukade
lägga stora enriskvistar i spiseln och ett lock på
skorstenen, så att stugan blef full af rök; däraf voro
myggorna mycket generade. Men nu fingo de ostördt dansa
sina kadriljer i solskenet innanför det söndriga fönstret;
fingo de ej kalasa på ungt människoblod, så lefde de
åtminstone trygga för enrisröken, och då de nu
lef-vande myggorna skröto af att vara
barnabarnsbarnabarns-barnabarnsbarnabarnsbarn till de myggor, som hade sitt
tillhåll i gamla stugan under den glada tiden, så hade
de behållit en viss förkärlek för stället och trifdes ännu
där, fastän deras enda kost bestod af solsken och
sommarvind.
Att gamla stugan blifvit öfvergifven, det kom sig
däraf, att nu funnos på ön många andra nyare och mycket
bättre inredda boningar, i hvilka den, som så hafva
kunde, nu för tiden brukade tillbringa sommaren. Där
funnos verkliga små palatser i två våningar med alla de
bekvämligheter, som tänkas kunde; man såg i deras
grannskap trädgårdar med konstgjorda alléer och
blomsterrabatter, och när man ville tala fint i ägarens tycke,
frågade man honom hur det varit möjligt att här i
vilda skogen och vid det brusande hafvet anlägga en så
vacker villa. Däråt nickade villans ägare och menade:
hm, när man hämtar målare och trädgårdsmästare och
en hel hop andra mästare från staden, hugger bort de
vilda träden och klipper och putsar och ger ut några tusen
mark, så skall väl slutligen det omöjliga också bli möjligt.
8. — Topelius, Läsning för barn. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
