Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gamla stugan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mormor är också ful och gammal, men hon är likväl så
god och har varit så vacker, när hon var ung.
— Prata du om en sådan gammal lada! —
skrattade Antonia.
— Men nu måste vi gå hem, ty det är min tur att
servera teet i kväll.
— Det är lätt sagdt, men hvartåt skola vi gå?
— Kom med mig hit åt vänster.
— Du misstar dig, det är åt höger.
— Vi kommo ju härifrån.
— Men förut veko vi långa tiden åt vänster.
— Vet du, Marie, vi ha gått vilse.
— Just detsamma tror jag, Antonia.
— Hvad skola vi nu taga oss för?
— Vi gå längs stranden, så komma vi slutligen fram
till Albano.
— Ja, i morgon! Vet du inte, att ön är en hel
mil i omkrets?
— Ack, så tokigt; och nu börjar det regna.
— Hu, det stiger ett kolsvart moln öfver solen; det
blir ett förskräckligt oväder.
— Det mullrar i skyn ...
— Såg du blixten ... Antonia!
— Dropparna falla stora som körsbär.
— Våra nya klädningarl
Och de båda flickorna begynte att springa allt hvad
de förmådde, utan att så noga veta hvarthän. Men regnet
föll allt stridare, allt tätare ljungade blixtarna; genom
skyarna rullade åskan med ett skarpt och skallande dån,
liksom när en tung vagn med stor hast far öfver en
stenlagd gata. Det var ett herrans väder.
— Nu förmår jag inte mer — sade Antonia,
genomvåt, uttröttad och blek af förskräckelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
