Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gamla stugan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Farväl! Förgät ej mig!
Hur likvets öden randas,
kör dig, för dig jag andas,
Beate Sophie, för digl»
— Beate Sophie, det är ju mormors förnamn! —
utropade Marie.
— Det kan väl mången annan än mormor ha hetat
Beate Sophie — svarade Antonia och fortfor att
deklamera uppåt väggarna. Men slutligen blef det skumt, så
att hon ej såg något mer, och då satte sig båda
systrarna åter vid spiseln.
— Vet du hvad? — suckade Marie.
— Hvad då? — frågade Antonia.
— Vi måste bli här i natt. Såsom det nu fortfar
att regna och blixtra, kunna vi ej gå ut och förvilla oss
i skogen till natten.
— Ack ja! — suckade Antonia. — Men jag är
hungrig.
— Därför vet jag råd — svarade Marie (hon visste
råd för allting). — Jag har läst i någon bok, att
araberna i öknen ofta nöja sig med en hand full kokt
ris till aftonvard.
— Enris eller kråkris? — gäckade Antonia. — På
hvilketdera ämnar du koka soppa?»
— Vänta, får du se! — Och därvid framtog Marie
ur sin klädningsficka en hop risgryn, hvilka hon gärna
brukade äta torra, som flickors vana är, innan de vuxit
från barnsederna. Därpå torkade hon pannan mycket
ren, ställde den ut i regnet, fick däraf litet vatten och
lade så risgrynen att kokas. Om en stund voro de
färdiga, och när hon sedan öfver dem utkramade litet
åker-bärssaft, smakade de förträfligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
