- Project Runeberg -  Läsning för barn / Bok 1 /
121

(1906-1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gamla stugan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Du hittar alltid på, du! — sade Antonia.

Nu sökte flickorna ut åt sig den renaste bädden, i
hvilken kanns alldeles torrt hö, och lade sig där till hvila,
sedan de körsökt att stänga dörren så godt de kunde.
Snart sok Antonia godt.

Men i Maries ögon kom ingen blund. Hon tänkte
på hur oroliga deras köräldrar nu skulle vara kör deras
skull; hon tänkte på gamla mormor, på verserna till
Beate Sophie och tusen andra saker, som komma kör en
ung flicka, när hon ej kan sokva. Hon körsökte alla de
konster hon kunde, kör att locka sömnen i ögonlocken,
hon tänkte på det tråkigaste hon visste, det gamla
snusande krigsrådet, som alltid ville pussa henne med sin
tandlösa mun; — hon räknade från ett till
trehunda-trettiotre. Ingenting hjälpte.

Slutligen vände hon sig om. Då köll hennes blick
på det mörka hörnet där midt emot. Där lyste
någonting så klart som eld, och likväl var skenet hvitare och
blekare än eldsken. Hvad är det? Har jag verkligen
tappat ett eldkol krån spiseln? tänkte hon.

Det måste hon se åt. Hon steg upp, hon gick dit.
Nej, det var ingen eld, det var ingenting annat, än det
gamla, halkmurkna träet, som lyste i mörkret. Marie
såg därpå en stund med nöje. Då varseblek hon ett
stycke därikrån en annan liten punkt i väggen, som äkven
lyste, men med ett ännu hvitare sken. Det är också
ruttet trä, tänkte hon och tog med handen därpå. Men
nej, det var en liten ring, som satt där djupt instucken
i väggspringan. Med möda fick hon den ut och såg nu,
ehuru det var mörkt, att skenet kom krån en liten
diamant, som var infattad i ringens klack. Hvilket fynd!
Och hvad det pröfvade Maries tålamod, att icke nu genast
få betrakta ringen närmare! Hon tryckte den på sitt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:00:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topbarn/1/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free