Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Radigundis penna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han är så glad, ty sina läxor många,
dem kan han alla nu, som lärarn sade.
På ängen gör han språng, så långa, långa,
som sjumilsstöflar han på föttren hade.
Och hopp och hej! Det finns ej bäck, ej dike,
som ej den lille pilt kan öfverspringa;
det finns ej träd, så högt, i skogens rike,
uti hvars gröna topp han ej kan svinga.
Dock hvad är det? Från höga molnet ofvan
en snöhvit fjäder fladdra ses och falla.
Från svanen högt uti det blå är gåfvan;
hon faller bland de väna blommor alla.
— Ack, hvilken präktig fjäder är ej denna!
Så mjuk! Så hvit! Min skall den fjädern blifva.
Jag just behöfver nu en vacker penna;
jag har så många stilar nu att skrifva. —
Så gömmer han den i sin lilla tröja
och springer dagen lång med svanens gåfva.
Men kvällen kommer; då får han ej dröja,
han måste hem, att på sin läxa sofva.
Och natten är till ända, morgon randas;
ur söta sängen måste gossen klifva.
Fast vårens dofter genom fönstret andas,
han måste sitta inne, skrifva, skrifva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
