Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Knut Spelevink
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
snökungen och skogskungen. Gå hellre strandvägen, där
är säkrare, men akta dig för hafsfrun!
— Strandvägen är så lång, farmor, och jag har ej
ätit något sedan i går middag.
— Nå, gå hvar du vill, men tänk ej på mat, det
inleder i frestelse.
— Nej, farmor, jag skall tänka på nästa läsförhör.
Knut gick och tänkte på läsförhöret, men när han
kom till genvägen, tänkte han: — Visst vore jag en
narr, om jag med så hungrig mage skulle gå två mil i
stället för en.
Alltså vek han af till genvägen genom Kiikkala skog
och beslöt att i tankarna förhöra sig själf i katekesen,
medan han gick genom skogen. Han hade icke gått
långt, innan han såg en liten mager gubbe, dragande
efter sig en kärra, lastad med tolf järnstänger. — Se,
god dag, Knut Spelevink — sade gubben. — Hur ser
du så illa ut i dag?
— Hur skulle ej jag se illa ut, som icke ätit annat
än katekesen sedan i går middag? Men hur vet ni mitt
nya namn?
— Jag vet alla namn — sade gubben.
— Får jag ej hjälpa er? Ni pustar för lasset.
— Skjut på, om du vill, Spelevink.
Knut sköt på, och snart kommo de till ett stort
berg i skogen. — Här bor jag, sade gubben. — Stig in,
så skall jag bjuda dig något godt för att du hjälpt mig
med lasset.
Gubben gick in i berget, Knuts mage sade: följ
efter! Och Knut följde. Snart voro de i ett stort
underjordiskt palats, där allt glänste af guld, silfver och ädla
stenar. — Bor ni här? — frågade Knut.
— Det måtte jag veta — sade gubben. — Jag är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
