Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Knut Spelevink
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af granen och såg ned på honom med rokgiriga blickar.
Ned kunde han icke hoppa, granen höll fast hans armar
och ben; han skulle snart vara hackad till kalops. Knut
Spelevink hade aldrig ätit kalops, men hur mycket han
än tyckte om mat, syntes det honom otrefligt att själf
blifva mat åt en örn.
I detta betänkliga läge kände han något fint som
en blomma klättra upp på hans arm, hans tröjkrage,
hans haka och därifrån upp till hans mun. Det var den
lilla älfvan, som glömts i hans tröjficka och nu med
otroligt besvär släpade med sig troll pipan, hvilken var
sex gånger längre än hon själf. —Blås! sade älfvan.
Knut kände pipan i munnen och började blåsa. Det
var åter pu. Granen började gäspa, sträckte ut sina
grenar och mumlade något om att han blifvit störd i
sin middagslur. Hvarpå han kastade sig raklång ned
på mossan och i fallet krossade under sig den ofantliga
örnen. Knut kröp kram mellan grenarna, hörde skogen
snarka, som om hundra björnar brummat i kapp, och
tog åter till fötter det mesta han kunde. — Nu skall jag
akta mig, tänkte Knut. — Här är farligt i skogen; jag
vill hellre gå strandvägen längs sjön.
Snart hade han banat sig fram öfver kullfallna
sok-vande stockar till en gärdesgård, klef öfver den och
befann sig på strandvägen. Det stora, öppna hafvet vidgade
sig här för hans syn, långt mera oöfverskådligt, än förr
vid Pärlebank. Västan blåste icke hårdt och rasande, som
han ofta blåser på hafvet, snarare med en sådan lätt,
frisk bris, som seglare tycka om, när båten dansar på
vågorna. Och dessa små vågor, hvad de voro
förtjusande täcka med sina kullriga ryggar och sina glada
språng, där de jagade efter hvarandra! De skulle ha
liknat små ystra barn, som plaska i badbunken, om de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
