Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tomtegubben i Åbo slott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och handskar, dunbolster utan dun, pipskaft utan
munstycken, fönsterbågar utan glas, såar utan botten,
rått-gnagda böcker utan pärmar och en myckenhet annat
obeskrifligt skräp. Tornet var på det omsorgsfullaste
draperadt med spindelväf var i alla mönster och försed t
med små vattengölar, som stått där och förbättrat sitt
innehåll i hundrade år. Luften i denna underjordiska
boning var så angenämt unken, som man någonsin kunde
önska, och när man till allt detta tänker sig kärfvar af
murken halm och benen af döda råttor, då kan man
föreställa sig, att tomtegubben här kände sig riktigt
hemtre flig.
Också trifdes han så väl i denna bekväma bostad,
att han ganska sällan brukade söka sällskap utomhus.
Om nutidens andra tomtar och smågubbar hyste gamla
far i hvalfvet ingen förmånlig tanke. — Världen är bara
fnask numera — brukade han säga. — Hvad duga
tomtarna nu till annat, än att bygga lusthus och lappa
leksaken blanka stöflar och sopa golf? Människorna
förakta dem och bestå dem icke mer ens ett fat gröt om
julnatten. De skulle ha sett tomtegubbarna i min tid!
Vi byggde torn och släpade klippor! —Det var blott två
gamla vänner, som han någon gång brukade besöka: gamla
tomten i domkyrkan och gamla vaktmästaren Matts
Mursten. Den förre besökte han hvart tjugonde år och hvart
tjugonde år kom domkyrkans tomte till slottstomten. De
hade en genväg till hvarandra genom den ryktbara
underjordiska gången mellan slottet och domkyrkan, den där
gången, du minns, som alla i Åbo veta att berätta om,
fastän ingen har sett den. Tomtarna hade ingen
svårighet att slinka igenom den trånga gången, de kunna
ju krypa genom ett nyckelhål, men värre var det för
människors barn. Detta visste vaktmästaren Mursten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
