- Project Runeberg -  Läsning för barn / Bok 1 /
175

(1906-1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tomtegubben i Åbo slott

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ren hörde en bekant tomteröst hviska bredvid hans öra:

— Får jag taga en skorpa &t Murr? — Tag fyra! Tag
hela korgen — hviskade vaktmästaren häpen tillbaka.

— Murr, stackare, behöfver något att muntra sig

med — fortfor rösten. — Du ser, min gamle vän, att

jag mottagit bjudningen, men jag bryr mig inte om att
vända min mössa afvig, jag tycker inte riktigt om prästen.
Huru tycker du, att min krona kläder bruden?

— Hon ser ut som en drottning.

— Det vill jag tro — menade tomten. — Det är
ju drottning Catharina Jagellonicas krona, från den tid
hon var hertiginna af Finland och bodde i Åbo. H varför
skulle jag låta kung Eriks folk bortröfva den, när de in-

togo slottet? Men tala ej om det; folk kunde tro, att

jag stulit kronan.

— Nog skall jag tiga — hviskade vaktmästaren.

— Får jag ej bjuda en kringla åt Murr?

— Murr äter en gång hvart femtionde år, hon har
nog för din tid — svarade tomten. — Adjö nu och
tack för välfägnaden! Här uppe är så förtvifladt
himmel sljust; jag längtar tillbaka till mitt trefliga håltorn.

Med dessa ord upphörde hviskandet, och
vaktmästaren, som förstod att tomten gått till sitt hål tillbaka,
kände sig öfvermåttan nöjd att för så godt pris hafva
sluppit en så betänklig bröllopsgäst.

1 glädjen däröfver drack han brudens skål i
kryd-dadt vin ända till botten. Men detta skulle han icke ha
gjort, den hygglige Mursten, ty han var gammal, och
vinet gick honom i hufvudet, liksom ölet i förrgår. Han
blef pratsam och glömde å nyo att hålla tand för tunga.

Nu hade moster Sara och hennes son visst icke
underlåtit att komma till bröllopet. Sara satte sig
bredvid gamle vaktmästaren och kunde icke nog beskrifva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:00:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topbarn/1/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free