Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tomtegubben i Åbo slott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig ökver den dyrbara kronan. Bruden, det stackars
barnet, menade hon, hade kunnat vara nöjd med sin
myrtenkrona; hvarkör skulle man göra ungen k&käng.
Det hade varit bättre att sälja kronan &t guldsmeden
och kå mycket pengar kör henne, än att sätta
hög-kärd i kolk. Och när man rätt betänkte saken, så
visste ju ingen hvem kronan med rätta tillhörde. Om
Mursten hittat kronan i slottshvalfven, så tillhörde
ju kronan höga ökverheten, efter hela slottet var
ökver-hetens.
— Inte har jag hittat kronan. Inte är det jag,
som gikvit henne åt bruden — svarade vaktmästaren
körargad.
— Bevare mig väl, hvem annan skulle ha gikvit
bruden en så kostelig gåfva? — frågade Sara ifrigt.
— Det angår inte madam — sade vaktmästaren.
— Angår det mig inte? Angår det mig inte, om
fiskalen kommer till min egenhändige systerson,
brudgummen, och säger till honom: stå till svars kör
tjuf-godset, fältväbel, kronan är stulen!
Den hederlige Matts Mursten blef ond och råkade i
hettan att prata mer om tomten och skatten i håltornet
än klokt var. Sara lyckades utleta hemligheten, och
hade hon nu gifvit sin skvalleraktiga tunga fritt lopp,
så skulle snart hela bröllopssällskapet fått veta hvad
hon visste och litet mera därtill. Men Sara Grip var
ännu mera girig än skvalleraktig. Därför gick hon strax
till sin son, sergeanten, som befann sig i sällskapet, och
hviskade till honom, att där var en stor skatt gömd i
håltornet, den borde de strax anamma, innan någon
annan fick nys därom. Kilian Grip var också strax
färdig, hvarpå de båda smögo sig ut, försågo sig med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
