Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tomtegubben i Åbo slott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bli en nyttig vakt kör min skattkammare. Vore du ärlig,
min gosse, så skulle jag göra dig till min bandhund,
men eftersom du är en tjuk, så skall du, ekler din tid
som människa, blifva en varg med de andra vargarna.
Lyssna, och hör hur de tjuta af glädje.
Sergeanten Grip var en desperat karl. Han kastade
sig öfver tomtegubben i mening att krossa honom mot
muren. Det var förgäfves; han grep i den tomma luften
och kände Murrs klor i sin nacke. Tomten skrattade. —
Gån nu — sade han — till edra kamrater i hålan, men
sen till, att de icke rifva ihjäl er. — Kilian Grip och
hans mor Sara måste gå till vargarna; där tjuta de
förmodligen ännu i dag. Folk undrade hvart de två hade
försvunnit, men hvem sörjer en skvallertaska, och hvem
begråter en tjuf?
Dagen därpå sade gamle vaktmästaren Mursten till
sin dotterdottersdotter Rosa, som stått brud i går! — Det
var ett fint bröllop i går och en furstlig brud. Barn,
kan du gissa hvem som i tiden burit din brudkrona?
Ingen ringare person, än Catharina Jagellonica, hertiginna
af Finland.
— Morfar gör narr af mig — sade Rosa.
— Tror du icke? Jag vet det af säker hand. Hämta
hit kronan, så skall du få se, att hon är märkt med ett
kungligt namnchiffer.
Rosa gick till skåpet, där hon förvarade bruddräkten,
men kom häpen tillbaka. Kronan var borta. I hennes
ställe fanns blott ett stycke rostigt järn.
Man genomsökte skåpet från golf till tak; kronan
fanns icke mer. — Ack, jag gamle tok — suckade
vaktmästaren — jag har ej kunnat tiga. Jag fick veta en
hemlighet under tysthetslöfte och har hviskat den i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
