Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wipplustig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
där komma engelsmännen seglande med sin flotta på
hakvet.. . pakk, kanonerna smälla .. .
— Käre, låt dem smälla litet hårdare — bad gamla
Kaj3a i sin röda mössa. — Det är märkvärdigt, jag hör
ingenting, jag tror att jag blikvit stendöf.
— Ja, jag hör heller ingenting — skrek Lat-Jakob,
som hade satt sig i gräset för att han ej hade en stol
att sitta på. — Jag har så långa öron och hör ändå
ingenting.
— Håll munnen! — ropade Wipplustig.— Tror du,
att man kan höra kanonerna, när folket surrar som
brömsar kring skåpet?
— Men jag ser ingenting — snyftade torparens lilla
Greta, som ej var längre, än en lagom visp, och stod
bakom skräddarens Anders med hans vidlyftiga
vadmalsjacka. — Jag ser ingenting, jag!
— Häng lås för näbben! — skrek åter Wipplustig.
— Jag säger eder, att nu komma engelsmännen, och
pikk, paff, om ingen kan höra kanonerna, så kan man
åtminstone se dem. Nu vadar den lille Napoleon med
hela sin stora armé ut i vattnet...
— Inte ser jag något vatten — ropade Kajsa.
— Nå, ser ni inte vattnet, så hör ni det —
invände Wipplustig förargad. — Ritsch, hur hafvet brusar
och vågorna gå och skeppen rusta sig till batalj! ...
Och nu griper kejsar Napoleon ett linjeskepp under
hvar-dera armen och spatserar till stranden.
— Inte ser jag någon strand — skrek skräddarens
Anders.
— Tyst där! Det kan ju ett litet barn begripa,
att stranden är bakom skåpet. Här komma turkar,
tattare, mamelucker, rabulister och andra
människo-ätare. Nu draga de ut sina långa sablar och börja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
