Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wipplustig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wipplustig gick; det var förunderligt lätt att gå där
i månen. Han tyckte sig vilja flyga. Det var ett
guldglänsande land, med höga berg och djupa dalar, men
allt upp och nedvändt. Träden stodo med topparna ned
och rötterna uppåt; gårdarna vände skorstenarna mot
marken. — Hvem kunde tro, att jag skulle ljuga så sant?
— tänkte Wipplustig.
— Nu återstår att se åt, om månen består af
holländsk ost — tänkte han vidare, satte sig ner, skar en
bit ur marken och profvade smaken. Ja, det var
verkligen holländsk ost. — Här skall göras en djup grop
— menade Wipplustig.
Knappt hade han tagit för sig ett rundligt stycke
af den goda osten, innan han såg en besynnerlig skara
framtåga i dalen. Det var en armé af månfolk; alla
stodo på hufvudet, gingo på händerna och höllo gevären
mellan tårna. I spetsen för armén gick mångubben själf.
— Hvar är den bofven, som sagt om oss, att vi gå upp
och ned? — kommenderade mångubben.
— Hvem skulle understå sig att säga en så grof
osanning? — frågade Wipplustig darrande. — Det är ju
narraktigt att gå på fotterna, när man har händer att
gå på.
— Det är du, som har sagt det — röt mångubben.
— Se på den dromedaren, han går på fötterna!
— Jag? — sade Wipplustig. — Visst icke. Skulle
ej jag 8^ på händerna enligt naturens ordning? —
Och därvid ställde han sig på hufvudet, men damp i
backen.
— Nej — sade mångubben — du duger inte till
annat än gyckelmakare åt min gumma. Hon behöfver
något att roa sig med, gumman stackare, där hon nu
sedan tusen år sitter fastkilad med näsan i månberget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>