Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrkklockorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ny klocka? Alla karlar stodo rådlösa och togo sig väl
hundra gånger med handen bakom örat, såsom det är på
högsta modet här i landet, när någon vill rätt eftertänkligt
begrunda en sak. Men gummorna och flickorna visste råd.
De satte sig ned att spinna och väfva. Där surrade
spinnrocken natt och dag, och natt och dag flög spolen som en
pil genom den fina ränningen, och så fingo de många
hundra alnar af det hvitaste lärft och menade, att det
väl borde förslå till att köpa en klocka. Stackars folk.
de visste icke, att malmen var dyr och mästaren kanske
ännu dyrare. När de bjödo sitt lärft åt gjutaren i
Stockholm, bjöd han dem igen en grötklocka, sådan man
brukar ringa i på fartyg, när gröten är brassad och
kocken står rödbrusig med slefven i handen i
kabyss-dörren. Hvad var att göra ? Inte kunde man hänga en
grötklocka i klockstapeln. Men på den tiden regerade i
Stockholm en drottning vid namn Ulrika Eleonora. Hon
hörde talas om både lärft och klocka, och det behagade
hennes drottningasinne mycket väl, att gummor och flickor
i Finland voro så flitiga. Strax satte hon sina hoffröknar
att spinna och väfva och spann själf med, och det är
väl möjligt, att de förnäma damerna gjorde en knyck på
sin fina näsa, men den tiden gick mycket an, som nu
skulle vara en omöjlighet. Allt hvad på detta sätt spanns
och väfdes, det köpte drottningen, och pengarna skickades
strax till klockgjutaren. Så fick man en klocka som
inte var mycket mindre än storklockan och mycket
blankare, och det är visst, att när klockan för första
gången lät höra sin ljudande malm, då gräto alla
gummorna, då knäppte alla flickorna sina mjuka händer, och
alla tackade i sitt sinne Gud och den milda drottningen;
men hvad de själfva gjort, det tycktes dem icke vara stort
värdt att tänka på.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
