- Project Runeberg -  Läsning för barn / Bok 1 /
203

(1906-1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrkklockorna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Detta var klockornas historia. Nu skola vi tala om
väktarens Lisa.

Hennes far var en stark groflemmad karl, som var
både väktare och ringare i socknens kyrka. Hvar
söndag, när han uppläst kyrkodörrarna, lät han folket sköta
sig själf och gick med långa steg till klockstapeln. Huj,
det gick med en fart, när han hoppade på tvärslån öfver
storklockan. Då smög sig den lilla Lisa efter honom
uppför de höga trapporna, och i början vankades smäll för
sådant öfverdåd, men innan kort blef hon van och klef
hurtigt på, utan att se sig om till höger eller vänster. Där
satt hon nu tyst och såg hur den tunga, väldiga klockan
begynte att svänga, först i låga, sedan i högre svängningar,
och hur den oviga kläppen midt i klockan började gå
som pendeln i ett ur och pang! föll ned emot klockans
sida, så att en klar ton sprang ut ur malmens hjärta
och hördes vida omkring. Allt högre och högre svängde
storklockan, tills hon slutligen stod nära nog upp och
ned och vägde och vägde emellan stå och falla, men
sist med en hög klang svängde ned och så åter upp
på den andra sidan. Bium, baum, det var ett dån
genom luften och ett brak i hela klockstapeln, så att
man trodde alla väggar nära att ramla. Men rätt under
den grågula stora klockan satt en liten ljuslockig flicka,
tyst och leende, på en pall i klockstapeln och tänkte
aldrig ett ögonblick på, att klockan kunde störta
som ett berg ner öfver hennes hufvud och krossa
henne i finaste smulor, så att ingen kunnat säga hvem
det lefvande väsen varit, som suttit på det ställe där
klockan föll.

Lisa höll af sina klockor, så, som man håller af
den käraste sak här i världen, näst Gud och sin
hjärtanskär. — Akta dig, sade hennes far; — när man så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:00:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topbarn/1/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free