- Project Runeberg -  Läsning för barn / Bok 1 /
206

(1906-1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrkklockorna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hennes kar väktaren. — Aldrig har jag hört henne ringa
med en sådan klang ak klaraste silkver. Hade det varit
storklockan, ja, då hade jag förstått hennes klingeliklang,
ty hon är från påfviska tiden; där är silfver i henne,
det hörde jag min far säga i världen; gjutaren har
insmält i malmen en helgonbild från Rom. Det är
trolltyg i den klockan, det hör jag på själaringningen. Hvar
gång en bof eller rackare ringes ut ur lifvet, så hör
man i klockan ett skrällande och ett jämrande, så
man kunde tro hon vore sprucken. Men ringer hon för
en god människas själ, si, då har hon en annan ton,
då ringer hon så ljufligt som en psalm och en bön;
det kommer du att få höra, när det en gång ringes för
dig, kära barn.

— Men här står jag och pratar i nattmössan —
tilläde väktaren skrattande. — Liksom någon kunde höra
sin egen själaringning.

Lisa såg på hans läppar hvad han sade och
svarade mildt och godt, som hon brukade: — Klockorna ha
nog förstånd och hjärta, ulan att far behöfver skylla på
trolltyg. När en god själ flyr bort från jorden, så klänger
ban sig fast i klockornas toner och stiger med dem till
himmelen. Och då andas själen sin egen skönhet in i
tonerna, så att de, klara och klingande, sväfva upp i den
genomskinliga blå luften bort till Gud.

— Ja, ja, vi få väl höra nästa pingst vid din första
nattvardsgång — sade väktaren; och därvid blef det.

Så kom pingsten. Väktarens Lisa var nu sexton år
gammal och skulle med de andra skriftskolebarnen gå till
Herrens bord. Den dagen ville väktaren ringa vackert,
och det ville äfven kloekorna. Det var en morgon i
sommarens första barndom, när alla väsen i naturen synas
unga och friska som blomstrande barn. Och klockorna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:00:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topbarn/1/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free