- Project Runeberg -  Läsning för barn / Bok 1 /
207

(1906-1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrkklockorna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ljödo nu heligare, andaktsfullare än förr; så djupa och
rena hade man aldrig hört dem, och allt folk, som längs
vägen kom gående till kyrkan med skorna i handen och
psalmboken inlindad i näsduken, skyndade med förundran
på sina steg och sade: — Herre Gud, hvad klockorna
ringa vackert i dag! — Inne i kyrkan ljödo psalmerna,
och den hvitklädda ungdomen trädde i långa rader fram
emot altaret. Där stod en from och ädel präst; han
nedkallade välsignelsen öfver de unga, och de fingo vår
Frälsares heliga måltid under andakt och varma tårar.
Sist af alla kom väktarens Lisa. Hon var den enda,
som ej hörde psalmernas ljud och prästens välsignelser,
hon hörde blott klockornas klang, men den var för
henne både psalm och välsignelse. Hon läste Guds ord
på prästens läppar och förstod det så väl; ja, hon
tackade Gud mer än alla de andra, och den dagen blef
sedan räknad som en af de skönaste i hennes lif.

Två år därefter stod Lisa brud, och hennes fästman
var klockarens son, som ofta brukade ringa lillklockan
vid väktarens sida, när Lisa satt med sin söm i tornet.
— Nu skall det ringas med fart och fröjd — skrek
väktaren och var så glad, att han säkert dansat på ett
ben, om han ej varit så gammal. — Akta dig — ropade
han till grannen, som den dagen ringde lillklockan —
akta dig bara, att icke vadmalsskörtet af rocken kommer
mellan klockan och kläppen, för då spricker hon, och
då skulle drottning Ulrika Eleonora vända sig i sin graf.
Huj, nu skall det ringas! — Och därvid hoppade han
med hela sin tyngd på trampsteget, så att storklockan
med ens vändes rätt uppåt och lät höra en klang, som
for öfver berg och dalar. Och bium, baum, nu blef ett
ringande med fröjd och lust, och därpå kom hela
brudskaran i procession till kyrkan, spelmannen främst, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:00:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topbarn/1/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free