- Project Runeberg -  Läsning för barn / Bok 1 /
209

(1906-1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrkklockorna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sist kom en jul, då väktarens Lisa var gammal och
grå och stod där, omgifven af de unga, som ett lefvande
älskadt minne från forna dagar. Då tänkte hon på sin
barndom, när julen var så kär, och bad sina barn att
åka med henne till kyrkan tidigt på julmorgonen. Och
de gjorde det, ehuru icke gärna, af fruktan för hennes
skull, ty vintern var kall och himmelens stjärnor skeno
sprakande klara i den snöiga, mörka decembermorgonen.

När då bjällrorna lustigt klungo och slädarna ilade
fram i kapp på landsvägen och man nalkades kyrkan
och ljusen strålade som en dag genom de gamla målade
kyrkfönsterna, då hörde Lisa ännu en gång sina kära
klockor ringa. Det syntes henne vara de skönaste af
alla toner i världen, och med ångan af hennes andedräkt
i den frostiga vinterluften steg hennes tacksamma suck
till Gud. Men när hon kom in i den upplysta kyrkan,
vände hon sig, full af häpnad och glädje, till sina barn,
som ledsagade henne, och sade till dem: — Jag hör
psalmerna! — och de sade sig emellan: — Hvad månde
det betyda, att mor hör psalmerna, som hon icke hört,
sedan hon var tio år gammal?

Dock, när gudstjänsten var slut och klockorna åter
begynte ringa, funno de att den gamla med hopknäppta
händer somnat bort från lifvet och gått till en bättre
värld. Då sade de åter sig emellan: — Nu veta vi
hvarför mor hörde psalmerna. När den eviga morgonen
skiner in öfver denna jordens natt, då klarna i sista
timmen de godas och de rättfärdigas sinnen, så att de
se hvad de icke sett och höra hvad de icke hört på
länge. Ty de stå redan till hälften inne i himlens oänd
liga klarhet.

Och klockorna ringde ännu en gång, och det var
deras själaringning för henne, som så länge älskat dem

14. — Topelius, Läsning för barn. X,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:00:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topbarn/1/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free