- Project Runeberg -  Läsning för barn / Bok 1 /
221

(1906-1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pikku Matti

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

där i det våta diket vid vägen. Däröfver blef åter
rättaren, som väntade på kommandot vid grinden, så perplex,
att han alldeles icke tänkte på att öppna utan sin
förmans order, och så blef grinden vederbörligen stängd
midt för vederbörandes näsa.

Vagnen var nu tvungen att stanna, den höge herrn
tittade förundrad ut, och kusken fortfor att ropa: upp
med grinden! Då grep sig Pikku Matti an, trädde fram,
ehuru med mycket besvär, öppnade grinden och gjorde
honnör till punkt och pricka, som farfar lärt honom,
ungefär som när en dresserad valp lärt sig att sitta.
Kusken piskade på, hästarna ryckte till, men i detsamma
ropade herrn i vagnen: — Håll stilla! — vagnen
stannade nu för andra gången.

— Hvad är du för en liten figur i Björne borgarnas
uniform? — ropade den höge herrn till Pikku Matti och
skrattade så hjärtligt, att vagnen skakade. Pikku Matti
begrep ingenting, han mindes blott hvad farfar sagt honom
och gjorde åter honnör, så styf och högtidlig, som
möjligt. Detta roade den höge herrn än mer, han frågade
de kringstående efter gossens föräldrar, och brofogden,
som nu krupit ur diket, skyndade sig att berätta huru
pojken var en fader- och moderlös stackare, som lefde
hos sin farfar, en afsigkommen, utfattig och blind soldat
vid namn Hugg. Brofogden sade detta i den föraktliga
ton, som stundom brukas, när en förnäm fogde talar om
fattighjon i församlingen, men hans förundran blef icke
liten, när den höge herrn vid dessa ord steg ur vagnen
och begaf sig raka vägen till torpet.

Jo, det skulle man sett! Gamla farmor hade af
förskräckelse så när fallit af stolen, när så förnämt
främmande trädde in i stugan; men farfar, som ingenting såg,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:00:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topbarn/1/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free