- Project Runeberg -  Läsning för barn / Bok 1 /
234

(1906-1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Björken och stjärnan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Men ju mer de förbjödo, desto mer tänkte barnen
därpå, och det var icke af olydnad, utan emedan det så
ständigt och oemotståndligt låg dem i hågen, att de ville
åter tillbaka till sitt fädernesland. Ändtligen en månljus
natt, när gossen ej fick en blund i sina ögon för
tankarnas skull, sade han till sin syster: — Sofver du? — Hon
sade: — Nej, jag kan icke sofva, jag tänker på vårt hem.
— Så är det också med mig — sade gossen. — Kom,
låt oss knyta våra kläder i ett knyte och fly härifrån.
Det förekommer mig, som om Gud sade i mitt hjärta
utan uppehåll: Gå hem! Gå hem! Och hvad Gud säger,
det kan ej vara synd.

— Ja — sade systern. Och så gingo de tysta bort.

Därute sken månen klar öfver vägar och stigar, och
det var en vacker natt. När de gått en stund, sade
flickan! — Vet du, min bror, jag är så rädd, att vi ej
hitta vägen hem. — Brodern sade: — Låt oss ständigt
gå åt nordväst, där se vi solen gå ned om kvällarna, ty
hon gör så vid midsommarstid, och vårt hem är ditåt.
Och det skall vara vårt märke, att när vi se björken på
gården och den klara stjärnan, som lyser genom dess
löf, då skola vi veta, att vi funnit vårt hem.

Åter om en stund sade systern: — Vet du, min bror,
jag är så rädd, att vilddjur och röfvare göra oss illa. —
Brodern sade: — Gud skall beskydda oss. Minns du ännu
den bönen, vi lärde oss i vårt hem, när vi voro små:

Hvart jag mig i världen vänder,
står min lycka i Guds händer.


— Ja — sade flickan. — Och Gud skall sända sina
änglar att gå vid vår sida i det främmande landet.

Så gingo de med godt mod framåt. Gossen skar sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:00:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topbarn/1/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free