Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Björken och stjärnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gossen och flickan sade: — Gud skall leda oss.
Hafva icke hans änglar redan ledt oss långa, långa vägar
till vårt land? Vi äro ju redan till hälften hemma.
— Finland är stort — sade folket i stugan och
skakade på hufvudet.
— Men Gud är ändå större — svarade gossen. Och
så tackade de folket och gingo vidare. Och det kom dem
väl till pass, att de numera icke behöfde äta och sofva i
skogarna, utan de gingo från gård till gård, och ehuru
stora ödemarker lågo emellan hvarje människoboning, och
stor fattigdom var öfverallt, funno de likväl härbärge och
bröd, hvarhelst de behöfde, ty alla hade förbarmande med
dem. Men björken och stjärnan funno de icke. Från
gård till gård sökte de dem och sågo många björkar
och många stjärnor, men icke de rätta.
— Ack — suckade flickan — Finland är så stort,
och vi äro så små! Aldrig skola vi finna vårt hem. —
Men gossen bannade henne och sade: — Tror du på Gud?
— Ja — sade flickan. — Då vet du ock — sade gossen
— att större under ha skett än så. När herdarna gingo
om natten till Betlehem, gick stjärnan före dem. Hon
går också framför oss, blott vi tro.
— Ja — sade flickan, som hon alltid var van att säga
till brodern. Och så gingo de med glad tro än vidare framåt.
Sist kommo de en kväll till en ensam gård, och det var
på andra året af deras vandring, en pingstaften i slutet
af maj, när sommarens första löf begynte slå ut på träden.
Vid det de trädde in genom grinden, stod där på gården
en stor björk med yfvig krona och späda löf, och genom
de ljusgröna löfven sken i den halfklara kvällen den
strålande aftonstjärnan. Det var redan så sommarljust, att
blott den enda stjärnan syntes på himmelens hvalf, ty hon
var den största och klaraste bland dem alla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
