Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Luftslotten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Luftslotten.
Stundom om våren, när lukten är så genomskinligt
klar och himmelens färger leka i ljusrödt och violett
vid solens nedgång, då händer, att ytterst vid randen ak
horisonten uppstiga smä guldgula moln, som fladdra i
lätta strimmor hit och dit öfver himlahvalfvet. De byta
beständigt form, färg och plats; de äro så glänsande
vackra, så fint randade och så luftigt täcka; de likna
alls icke de aAdra molnen, som dag och natt väfva sin
bomull på himmelens fäste. Hvarför äro de så sköna
och flyktiga? Hvarför sväfva de ständigt längst bort i
det aflägsnaste fjärran? Jag vill säga dig något. De äro
inga regnmoln, de äro ljusmoln; — de äro andarnas
luftslott borta i blå världar. De öfver jordiska, sköna
andar, som bo däruppe i den strålande världsrymden,
tror du väl, att de äro nöjda med slott af tegel och
marmor, hvilkas murar äro så tunga, och hvilkas tak af
järn skulle bortskymma sol och stjärnor? Luftiga, som
de själkva, ljufliga, glänsande, genomskinliga äro deras
boningar; de bygga dem ak strålar och strimmor, de mura
deras väggar ak finaste månsken, deras tak ak
aftonrod-nadens guld. Där lefva de sitt fria, glada lif, högt, högt
öfver jordens dimmor, och så högt flyger aldrig lärkan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
