- Project Runeberg -  Läsning för barn / Bok 1 /
251

(1906-1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Luftslotten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

andra, och det var en liten tiggarflicka. Bland oss tre,
var hon den enda, som hörde en ton i vågorna. Det var
den tredje ädla gåfvan, som vi hade bland oss, det var
musikens ljukva gåfva, för hvilken människornas hjärtan
smälta som vax.. Hvar är vår syster bland de utvalda på
jorden? Hvad har det blifvit af den lilla flickan? —
Ack, hon var fattig och utan lärdom, liksom vi, men
kanske har hon icke, som vi, haft den stora lyckan att
kunna utbilda Guds gåkva till klarhet inom sig. O, att
så många, många sköna gåkvor körspillas på jorden!

Medan Elias ännu talade, hördes borta från skogen
en röst, så klar som klaraste silfver, och en visa så enkel
och skön, som om skogen själf hade diktat den i sin
grönaste grönska. Fram trädde mellan träden en
vall-flicka, som dref sina kor tillbaka till kvällen, och hon
nalkades kullen, och de unga männen kände igen den
lilla tiggarflickan. Hon kände dem likaså och hälsade
dem med blyghet och glädje. Hon sjöng sina visor för
dem i kvällens klarhet; härliga, hulda, ljufva visor,
sådana man endast kan lära af skogens löf och ängens
blomster. Och målaren och skalden hörde därpå och
rördes däraf i sitt djupaste hjärta. — Se — sade de till
hvarandra — Guds gåkva är dock aldrig körgäfves; hon
sjunger sin klara ton under den kattigas grokva dräkt,
såväl som under rikedomens och bildningens fina klädnad.
O Gud, vi tacka dig, att du låter det sköna på jorden
öfverallt och evinnerligt bana sig väg genom armod och
mödor, genom förakt och glömska. Och så veta vi nu,
att om ock mycket förgås kör att det icke hakt vård, så
låter du dock ständigt nya blommor spira upp ur
naturens sköte. Och vi själfva förgås, men den eviga
skönhet, som vi i vår ringhet och svaghet söka att
efterbilda, skall icke förgås med oss, utan beständigt lefva i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:00:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topbarn/1/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free