Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lasse liten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När Guds ängel med dig går,
Lasse, Lasse liten!
Ingen orm dig bita får,
Lasse, Lasse liten!
Säg, hvar trifves du nu mest?
Lasse, Lasse liten!
Borta bra, men hemma bäst,
Lasse, Lasse liten!
När drömmarna sjungit sin visa, hoppade alla bort,
och Nukku Matti bar Lasse åter i båten. Länge låg han
helt stilla, och allt hörde han ännu hur plättpannan fräste
därhemma i spiseln. Fräsandet blef allt tydligare; Lasse
liten hörde det helt nära bredvid sig — och så vaknade
han och slog upp sina ögon.
Då låg han i båten, där han hade somnat. Vinden
hade vändt sig, och båten hade med den ena vinden
drifvit ut, med den andra vinden åter tillbaka till
stranden, medan Lasse liten sof. Men det, som Lasse ansett
för plättpannans fräsande, det var vågornas sakta sorl,
när de slogo mot stenarna vid stranden.
Lasse liten gnuggade sömnen ur ögonen och såg sig
omkring. Allt var som förr; kråkan i björken, katten på
gräset och ärtskidsflottan vid stranden. Somliga af skeppen
hade förlist, och somliga hade drifvit tillbaka till stranden.
Herkules hade kommit med sin last tillbaka från Asien;
Loppan hade kommit från Polynesien. Och alla
världsdelarna voro precis där de varit förut.
Lasse liten visste ej rätt hvad han skulle tro. Han
hade så ofta varit i Fjäderholmarnas grotta, och likväl
visste han icke huru drömmarna gyckla. Men Lasse
liten bråkade ej sitt hufvud med sådant; han samlade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
