- Project Runeberg -  Läsning för barn / Bok 3 /
40

(1906-1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sampo Lappelill

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

natt, och månen lyste, och norrskenet sprakade, och
stjärnorna] brunno klara hela dygnet om. Sampo fann
det tråkigt. Det var så länge sedan han sett solen, att
han nästan glömt hur hon såg ut, och när någon talade
om sommaren, mindes ej Sampo annat än att det var då,
när myggorna voro så stygga och ville alldeles äta upp
honom. Därför tyckte Sampo, att sommaren kunde så
gärna vara för alltid borta, endast det blef så ljust, att
man kunde se att gå på skidor.

En dag vid middagstiden (fastän det var mörkt)
sade lappgubben: — Kom hit, så skall du få se något!
Sampo kröp ut ur kojan och såg styft åt söder, dit
fadern pekade. Då såg han en liten röd strimma längst
ned på himmelen. — Vet du hvad detta är? — frågade
lappgubben.

— Det är södersken — sade gossen. Han hade
god reda på väderstrecken och visste väl, att man ej
kunde se norrsken i söder.

— Nej — sade gubben — det är solens förebud.
I morgon eller öfvermorgon få vi kanhända se solen själf.
Se bara, hur märkvärdigt det röda skenet lyser på toppen
af Rastekais!

Sampo vände sig västerut och såg hur snön på
långt afstånd färgades röd på den mörka, dystra toppen
af Rastekais, som han ej sett på länge. Strax rann det
honom ånyo i hågen, hur rysligt förtjusande det vore att
på långt håll se fjällkungen.

Sampo begrundade saken hela dagen och halfva
natten. Han skulle sofva, men kunde icke. — Nej —
tänkte han — det vore då alldeles för märkvärdigt att
en gång få se fjällkungen! — Och vid det att han tänkte
och tänkte, kröp han slutligen helt tyst ur renfällen,
där han låg, och ut genom dörrhålet. Det var så kallt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:00:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topbarn/3/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free