- Project Runeberg -  Läsning för barn / Bok 3 /
42

(1906-1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sampo Lappelill

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Och när Sampo sjöng, sftg han vargarna springa
som grå hundar i mörkret kring släden och nafsa efter
renen, men det brydde Sampo sig icke om. Han visste
väl, att ingen varg var så flink på fötterna, som hans
snälla ren. Huj, så det bar öfver backar och stenar,
så det susade kring öronen! Sampo Lappelill lät det
bara gå. Knapps, lät det i renens hofvar, och månen
på himmelen sprang i kapp med renen, och de höga
fjällarna tycktes springa bakåt, men Sampo Lappelill lät
det gå bara. Det var roligt att köra, och det var allt
hvad han tänkte på.

Då hände sig i en knapp vändning utför en backe,
att pulkan stjälpte och Sampo föll ur och blef liggande
i snödrifvan. Men renen märkte det icke, utan trodde
att Sampo ännu satt kvar i pulkan, och så sprang renen
sin väg, och Sampo fick munnen full af snö, så att han
ej kunde ropa ptrrroh! ptrrroh! (fastän det brukas för
hästar, men inte för renar). Där låg han som en fotlös
fjällråtta midt i mörka natten och midt i den stora,
omätliga ödemarken, där ingen människa bodde på flera
mils afstånd.

Sampo blef något häpen i början, det kan man ej
undra på. Han kraflade sig upp ur snön och hade ej
stött sig det minsta, men hvad hjälpte det honom? Så
långt han kunde se i det svaga månskenet, såg han rundt
omkring sig endast drifvor och snöfält och höga berg.
Men ett berg reste sig högt öfver alla andra, och Sampo
förstod, att han nu var vid Rastekais. Med ens rann
det honom i hågen, att här bodde fjällens grymme
konung, som åt renar i en munsbit och sväljde små
gossar som myggor. Då blef Sampo Lappelill rädd.
Ack, hur gärna hade han nu velat vara hemma igen
hos far och mor i den varma kojan 1 Men hur skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:00:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topbarn/3/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free