Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sampo Lappelill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och klef så oförmärkt ned från mästervargens rygg och
gömde sig bakom en stor kullersten, för att se hvad där
vidare månde blifva af.
Fjällkungen reste sitt höga hufvud, så att snön yrde
omkring honom, och se, då sken det granna norrskenet
som en gloria kring hans panna. Det for ut i långa,
stjärnformiga, blekröda strålar öfver den blå natthimmelen;
det sprakade och det susade, som när elden i skogen
slingrar sig upp i furornas kronor; det vidgades och drog
sig åter tillsammans; det tätnade och det bleknade ömsom,
så att den ena ljusglimten efter den andra for som en il
öfver de snöiga fjällen. Och detta roade fjällkungen. Då
klappade han sina isiga händer, så att det dånade som
åskor i bergens ekon, och trollen pepo ak glädje, och
djuren allt rundt omkring skreko ak förskräckelse. Men
det roade fjällkungen allt mer, så att han ropade högt
öfver ödemarken: — Så skall det vara! Så skall det
vara! Evig vinter och evig natt! Det tycker jag om.
— Ja, så skall det vara! Så skall det vara! —
skreko trollen med full hals, ty alla tyckte mer om natten
och vintern, än om sommaren och solskenet. Men bland
djuren uppstod ett mummel, ty alla rofdjuren, och
fjällråttorna med dem, tyckte om trollen, men renarna och
de öfriga skulle icke haft något emot sommaren, om de
ej med detsamma ihågkommit Lapplands myggor.
Endast den lilla renloppan ville ha sommar utan förbehåll,
och därför pep hon så högt hon förmådde: — Herre
konung, vi ha ju kommit hit för att vänta på solen 1
— Vill du tiga, du usla kryp! — röt isbjörnen
bredvid henne. — Det är bara en gammal sed att vi samlas
här. Men i år blir det lustigt, i år blir solen för alltid
borta; solen har slocknat, solen är död!
— Solen har slocknat! Solen är död! — mumlade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
