Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sampo Lappelill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alla djuren, och det gick en rysning genom hela naturen.
Men trollen fr&n nordpolen skrattade så, att mössorna
flögo af dem. Och den store fjällkungen upphof sin
dunderstämma och ropade ånyo öfver ödemarkerna: —
Så skall det vara! Så skall del vara! Solen är död.
Hela världen skall falla ned och tillbedja mig, den eviga
vinterns och nattens konung.
Detta förtretade Sampo Lappelill, där han satt bakom
kullerstenen. Han steg fram och ropade med sin lilla
näsvisa näbb: — Du ljuger, fjällkung, du ljuger, så lång
du är! I går såg jag solens förebud i skyn, och solen
är icke död. Ditt skägg skall smälta ännu, när det lider
mot midsommar.
Vid detta ord mörknade fjällkungens panna som ett
svart moln, och han glömde lagen och lyfte sin förfärliga
långa arm för att krossa Sampo Lappelill. Men i
detsamma bleknade norrskenet, och en röd strimma sprang
upp på himmelen och lyste fjällkungen midt i hans frostiga
ansikte, så att han plötsligt förbländades och lät armen
falla. Och då såg man solens gyllene rand lyfta sig
långsamt och majestätiskt öfver randen af horisonten och
upplysa fjällen, ödemarkerna, drifvorna, klyftorna, trollen,
djuren och den lille manhaftige Sampo Lappelill. Med ens blef
där ett skimmer i snön, som hade många millioner rosor
regnat ned öfver den, och solen sken i allas ögon och ända
ned i allas hjärtan. Äfven de, som mest hade gladt sig
att solen var död, blefvo nu innerligen glada öfver att åter
få se henne. Det var för löjligt att se trollens förundran.
De bligade på solen med sina små, grå ögon under sina
röda nattmössor och betogos emot sin vilja af en sådan
förtjusning, att de ställde sig på hufvudet i snön, och
den stora, förskräcklige fjällkungens skägg begynte smälta
och droppa ned i en rinnande bäck öfver hans vida jacka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
