Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Näckrosen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en hel bataljon. Där stod ett sällskap vass icke långt
ifrån henne, och ett af vass-stråen bugade sig beständigt
för henne, bara det gick en aldrig så liten vindkåre öfver
sjön. — Allerödmjukaste tjänare — sade vassen till henne
och bugade så djupt, att han nästan rörde med toppen vid
vattnet. Men näckrosen tyckte icke om en sådan
ödmjukhet, som bara sitter i ryggen, ty hon märkte att vassen
däremellan kunde vara dryg och högfärdig mot de små
mörtarna, som simmade omkring honom och gjorde sina
piruetter i solskenet.
Då var en annan friare mera styf i ryggen, och det
var en påle vid stranden, där den gamle fiskaren brukade
fästa sina nät, att icke vågorna skulle skölja bort dem.
Pålen stod beständigt kapprak och gick aldrig ur vägen
hvarken för folk eller kräk, och alltjämt var han i gräl
med den ena eller andra, som kom honom för nära. Det
tyckte näckrosen icke heller om, ty hon var saktmodig
och förliklig och trätte icke gärna med någon, icke ens
med den gamla båten, som i en knapp vändning rodde
öfver henne, när det så passade sig.
Tredje friaren var själfva den stora klippan, som
kallades Råmärket, för att där var rån eller gränsen
mellan två byars område. Alla vackra dagar, när solen
lyste, blef råmärket helt varmt i sitt stenhjärta, medan
det stod och betraktade näckrosen; men det var så
förskräckligen gammalt, det hade sina sextusen år på nacken,
och mossan växte ut genom alla dess remnor. Näckrosen
hade en grufveligt stor respekt för råmärket, men därför
var det icke sagd t, att hon ville gifta sig med det. Det
hade varit att drifva respekten för långt.
Kort sagdt, näckrosen höll en smula af den unga
gröna björken, som alltid nickade så vänligt åt henne,
när han speglade sig i vattnet, och det gjorde han nästan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
