Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Näckrosen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bättre gick det ej heller den krångliga pålen. Han
satte sidan emot och knuffades i det längsta och ropade
hurtigt »vet hut» åt vågorna. Men när den stora
hafs-vågen kom, då var det förbi med pålen. Knapps, så
brast han med ens midt itu och slungades lång bort
bland skummet och vågorna.
Råmärket, som sett så många stormar i sina dagar,
stod helt tryggt under allt detta oväsen och skrattade i
sitt stenhjärta åt förstörelsen rundtomkring. Det märkte
icke, att sydvästen i sitt raseri hade väckt den majestätiska
åskan, som sof i molnen. Ritsch, så blinkade där en lång,
hvass, förfärlig blixt öfver hela himmelens hvalf och
träffade klippan och klöf dess tusenåriga stenhjärta midt
itu, och där låg råmärket!
Gamle Näcken hade fullt göra den dagen hemma hos
sig, ty vågorna gingo så rasande öfver silfvertaket af hans
korallslott, att han hvart ögonblick måste spika fast
taklisterna. Men när det blef kväll och den starka sydvästen
flugit sin kos och vändt sig till sunnan och lugnat (ty
sydvästen själf brukar aldrig lugna), då gick Näcken ut ur
sitt slott för att se efter sin lilla, älskade hvita ros. Och
då fann han henne med den späda stjälken bruten och
den hvita kronan krossad vid björkens rot, men man kunde
ännu se på hennes snöhvita kind och hennes vackra
vissnade blad, att hon blifvit bruten i sin sällhets ögonblick,
när hennes unga blomsterhjärta var fullt af frid, glädje
och oskuld. Då grät den gamle Näcken, så att tårarna
trillade stora som sparfägg ned i hans långa skägg, och
så gömde han näckrosen i jorden vid björkens rot. Och
björken grät, så att det regnade från hans lockar; och
den förgyllda trollsländan grät, så att hon grät bort sina
guldögon och blef blind; och daggen grät, så att hela
ängen var våt, och den klara aftonsolen grät i molnet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
