- Project Runeberg -  Läsning för barn / Bok 3 /
69

(1906-1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nora, som ej ville vara barn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

glada i hjärtat, och de minsta flickorna, som voro rädda
att åka ensamma, hade alltid en gosse bakom sig
att styra kälken, så att snön yrde om hälarna.
Severin styrde kör Selma, och bra gick det; bara två
kullerbyttor hände på hela förmiddagen, och de skedde
med flit.

Nora ledsnade mycket snart att spela mazurka och
gick till fönstret, efter hon ej hade annat att göra. —

De dumma barnen! — sade hon vid sig själf, när hon
såg huru roligt de andra hade. Men inom sig tänkte

hon mot sin vilja: — Så roligt hade också jag, när

jag förr var liten. Jag vill gå att se på mina nya

klädningar —- sade hon. Och så försökte hon dem
som voro grannast, och ställde sig framför spegeln och
gjorde fula miner och vackra miner, för att se hur de
klädde henne. Och när hon ledsnat vid dem, sökte
hon en bok att läsa, men hennes mor hade gömt alla
romaner, och det var rätt gjordt af Noras mamma.
När ej Nora fann någon bok, som hon tyckte om, blef
hon ond, körde bort katten, som sof på sängen, lutade
hufvudet mot sängkanten och grät af harm.

På aftonen lekte barnen i stora salen och hade
lof att bullra så mycket de ville. Först drogo de ihop
alla stolar och lekte marknad; somliga köpte och
somliga sålde. Sedan lekte de många lekar: kurra gömma,
och katten och råttan, och låna eld, och hoppa kråka,
och smussla sko, och nigarmaja. Sist lekte de väfva
vadmal, och det var obeskrifligt roligt. Men värst var
det, när Selma och hennes kamrat togo hvarandra i
hand öfver de andras hufvuden och när hela raden
hukat sig ned, ty då var Selma så liten, att hennes små
armar ej räckte dem, och då måste de andra falla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:00:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topbarn/3/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free