- Project Runeberg -  Läsning för barn / Bok 3 /
79

(1906-1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adalminas pärla

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bar hon den ständigt, både när hon sof i sin lilla
förgyllda vagga och när hon var vaken och sprang omkring
i slottet. Men efter konungen och drottningen, hennes
föräldrar, voro så rädda att mista pärlan, var det strängt
förbjudet att någonsin låta prinsessan gå längre bort, än
till den stora grinden mellan konungens gård och parken;
och likväl följdes hon ständigt af fyra kammartjänare
och fyra kammarjungfrur, när hon gick ut, och tjänarna
hade sträng befallning att noga vakta prinsessan och
hennes pärla. De skulle ej understå sig att slarfva, ty
den grymme, rödklädde bödeln med det fula skägget och
den förskräckliga bödelsyxan förstod sig icke på narri.

Så växte prinsessan upp, och det hände alldeles
som den röda feen hade förutsagt. Adalmina blef den
allra vackraste prinsessa man någonsin sett, ja, så vacker,
så vacker, att hennes små ögon strålade som två klara
silfverstjärnor en afton om våren, och hvar hon gick,
blef ett solsken omkring henne, och alla blommor i
trädgården bugade sig för henne och sade till henne: —
du är vackrare än vi. — Och hon blef så rik, så rik,
att där liksom växte idel skatter omkring henne. Golfvet
i hennes kammare var af silfver och pärlemor; väggarna
voto idel stora speglar, och taket var af guld, beströdt med
diamanter; nej, hvad det gnistrade i lampornas sken!
Adalmina åt på guld, sof på guld och klädde sig i guld ;
ja, om det varit möjligt att äta guld, så skulle hon ha
gjort det, men det var för hårdt att bita uti. Och så
klok var hon, ja så klok, att hon kunde gissa de allra
svåraste gåtor och minnas de allra längsta läxor, bara
hon en enda gång såg uppå dem; och alla visa män i
konungens rike kommo tillsamman för att göra prinsessan
frågor, och alla voro ense därom, att en så klok och
förståndig prinsessa som Adalmina aldrig funnits i värl-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:00:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topbarn/3/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free