- Project Runeberg -  Läsning för barn / Bok 3 /
80

(1906-1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adalminas pärla

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den körut ocb aldrig heller kommer att finnas, så länge
världen står.

Nå ja, det var godt och väl ; det är ingen synd att
vara vacker och rik och klok, endast man förstår att
bruka dessa gåfvor efter Guds vilja, men se däri ligger
det svåra. Konungen och drottningen tyckte i sin
förtjusning, att prinsessan Adalmina var den bästa och
fullkomligaste varelse på hela jorden; och olyckan var, att
Adalmina begynte tänka detsamma själf. När alla
beständigt sade henne, att hon var tusen gånger skönare
och rikare och visare än andra människor, trodde hon
det gärna, och däraf blef hon högmodig i sitt hjärta, så
att hon ansåg alla andra, ja själfva sina föräldrar, för sämre
än hon. Stackars Adalmina, det var en stor, ful fläck
på glansen af hennes skönhet; det var en stor fattigdom
i all hennes rikedom; det var det allra största oförstånd
i all hennes klokhet, och det var nära, att hon
därigenom gått alldeles förlorad.

Ty ju äldre hon blef, desto högmodigare blef hon,
och med högmodet följde de allra styggaste fel, så att
Adalmina tillika blef elak och hårdhjärtad, girig och
af-undsjuk. När hon såg en vacker blomma i trädgården,
skyndade hon att trampa den med sin fot, ty vacker fick
ingen vara, blott hon allena. När Adalmina mötte en
annan prinsessa, som åkte i sin förgyllda vagn, förtröt
det henne obeskrifligt, ty rik och förnäm fick heller ingen
annan vara än hon. Och sade man om en annan flicka,
att hon var snäll och förståndig, grät Adalmina bittra
tårar, af harm, ty hvarför skulle en annan också vara
klok? Adalmina bannade också alla, som icke
smickrade henne och gjorde allt det som föll henne in;
men likväl föraktade hon dem allra mest, som voro de
undergifnaste för hennes vilja. Hon var en tyrann, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:00:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topbarn/3/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free