Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fästningen Hjälteborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kullrade öfver hvarandra, bråkade sönder muren, så att
stora stycken instörtade, och här och där hände att några
luggades i största tysthet, hvilket var både mot folkrätten,
nafrätten och krigsreglorna. Generalen och hans folk
gjorde allt, som kunde begäras af tappra män, utan
mössor, utan vantar, ja somliga utan stöflar. Alla
kämpade till sista man, men olyckligtvis voro turkarna så
betydligt öfverlägsna. Det kunde ej hjälpas, de fingo
ändtligen öfverhand. Redan var generalen fången och
fanan nedryckt, redan inrusade fienden öfver fästningens
murar, då... Ja, då hördes trumman.
Vid denna oväntade signal förlorade turkarna modet.
De kunde ej annat förmoda, än att en ny kristen armé
var i antågande bakom deras rygg — och hals öfver
huf-vud hoppade de ned från murarna, togo till fötter och
stannade ej, innan de voro ett godt stycke utom porten.
Generalen och hans folk kröpo, illa tilltygade, fram
undan fästningens ruiner och kunde knappt tro sina ögon,
när de sågo lille Fritz helt ensam komma trummande
öfver gården. Men när han nalkades generalen, tog han
mössan af sig, föll på knä och sade: — Nu kan generalen
låta skjuta mig; jag har ej förtjänt bättre; jag rymde från
ledet, när fienden ryckte fram. Det är bättre att blifva
skjuten, än att degraderas till trosspojke. Ja, jag hörde
nog hvad generalen sade, när jag satt i hundkojan, och
då klack det i mig, och det är sant att jag var rädd för
turken, men jag var ändå räddare att kallas en feg
stackare. Därför bet jag hop tänderna och gick fram och
hittade trumpinnarna, och så tänkte jag: de må slå mig,
jag trummar ändå! Men se, det hände sig så, att de i
stället sprungo sin väg.
Generalen tog trumslagaren i öronen, lyktade honom
högt upp och kysste honom, så att det small om öronen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
