Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När det är midsommar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som bar en öfverrock på armen. — Låna den ena åt
gossen!
— Lånal — skrattade Thure.— Ja, om någon ville
gifva mig hyra för den, så kunde jag väl låna min rock,
tills solen går upp.
— Där har du — sade Sofi. Och så gaf hon sin
lilla silfverpenning. Och gossen kläddes i rocken och
hade varmt och godt och roligt. Men ingen hade
roligare än Karl Gustaf och hans syster, fastän de voro
utan både våfklor, smörgås och penningar.
Så brann elden hela natten, och den natten var icke
lång. Ty om en liten stund begynte himmelens rodnad
blifva allt rödare i nordost, och till sist blef den blank
som rödaste guld. — Rättnu går solen upp — sade Karl
Gustaf. — Kom, så klättra vi upp på berget, för att
bättre se!
— Hvar är min rock? Jag vill ha tillbaka min rock!
— ropade långa Thure, som hade tagit betaldt för att han
gjorde en god gärning. — Ack, sådan narr jag var! —
ropade han. — Nu har jag tappat bort silfverpenningen,
som jag fick i hyra!
Det har ingen välsignelse med sig att förtjäna pengar
på något som man ger åt de fattiga. Rocken hittade
Thure på en backe, men sitt goda lynne hittade han ej.
Han var förargad och snäste alla människor. Och den
främmande gossen syntes ej mera. Ingen visste hvart
han försvunnit.
När Karl Gustaf och Sofi kommo högst på berget,
sågo de till sin förundran, att de båda fattiga barnen, som
fått deras silfverpenningar, voro där före dem. Och de
syntes nu ej mera fattiga och sorgsna. Deras ansikten
skeno af glädje, och de sade:—Efter ni varit goda mot
8. — Topéliu8, Läsning för barn III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
