Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När man sofver på rosor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till sist så voro båda barnen mätta.
— Nu ro vi hem. — Ja, kom! Men hvad är detta?
Den ön här nära ha vi aldrig sett:
Se, röda rosor glimma där helt tätt!
Ack, låt oss kara dit på rosenfänge!
— Omöjligt, nej, vi redan dröjt för länge!
— Men blott en liten, liten stund! Ännu
så slår jag vad, att klockan ej är sju.
— Nå blott en liten stund! — och båda rodde.
Till Rosenön var längre än de trodde.
Men när de ändtligt stego där i land,
hur skönt där doftade från strand till strand 1
— Se, hvilka rosor! — Nu var det att plocka
och bryta, bocka sig och åter bocka.
— Men hvilken är den vackraste? — Den här.
— Å nej, visst ej! Den här långt bättre är.
Så smögo kvällens timmar. Tysta natten
begynte mörkna öfver land och vatten.
Då först med häpnad märkte barnen nu,
att klockan var helt säkert mer än sju.
Nu blef det träta: — Hvems månd’ felet vara?
På sjön i mörkret kunna vi ej fara,
och här finns ingen stuga, ingen bädd! —
Och Frans var ond, och Mimmi, hon var rädd.
Se’n kommo strida tårar: — Stackars pappa
och mamma vänta oss! — Men som en kappa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
