Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När man sofver på rosor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så tjockt föll mörkret öfver sjö och strand
Man kunde ej för ögat se sin hand.
I famnen nu hvarandra båda höllo,
tills frusna och förgråtna båda föllo
på rosors bädd och somnade till slut
och sofvo länge, sofvo natten ut.
Och högt stod solen re’n på himlens båge,
när barnen vaknade. Det varf som såge
de någon sällsam syn. — Hvar äro vi?
Ack, Gud ske lof att natten är förbi!
Kom, låt oss rol — Ja, kom! — Och båda foro
Det dröjde länge, förrän barnen voro
vid hemmet strand. Då båten nära kom,
de sågo sig med stor förundran om.
— Den bryggan var ej här i går. Den spången
fanns icke förr. Så sandad var ej gången,
och träden äro högre; se på dem!
Vi stackars barn, nu hitta vi ej hem.
Nej — där är stora stenen, där vi metat,
och där är stranden, där vi snäckor letat.
Låt oss gå längre framl — Så gingo de,
men allt var nytt och ovant till att se.
1 löfsal’n, där syrenerna de blomma,
där satt en gubbe och en gammal gumma
Dem hade barnen aldrig sett förut.
De hälsade och sågo flata ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
