Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När man sofver på rosor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hvem söken I? — säd’ gubben i detsamma.
— Vi söka här vår pappa och vår mamma.
— Hvad heten I? — Jag heter Frans. — Och jag,
jag heter Mimmi. — Hvad i allan dagi
Frans! Mimmil —sad* de gamla nu med oro —
så hette våra stackars barn, som koro
en akton bort och kommo ej igen.
De drunknade, och vi dem sörja än.
— Vi ha ej drunknat. Nej, vi oss kördröjde
på Rosenön. — Vid dessa ord så röjde
de gamla en körundran. — Rosenön?
Tänk, om det vore våra barn krån sjön!
Som det var sagdt, så hördes barnen stamma:
— Tänk, om det vore pappa just och mamma,
kast så märkvärdigt grånat deras hår,
8e’n vi dem sågo båda sist i går!
Så köllo de hvarandra ömt i kamnen
och sade om på nytt de kära namnen.
Men när de alla länge kamnats, då
man hörde kadern säga sorgset så:
— Ack, stackars barn, till Rosenön I flutit;
på rosors bädd en svekkull sömn I njutit.
Förtrollad är den ön. Ty tiden där
flyr i galopp. Ett år hvar timme är.
Och nu ha tjugu timmar re’n körsvunnit
med sömn och lekar. Det är hvad I vunnit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
