Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Unda Marinas fotspår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vågorna, och där bor äfven hans yngsta och klaraste
lilla böljebarn, den blåögda, silfverlockiga Unda Marina.
När Unda Marina går att leka vid stranden, ritar
hon med tåspetsen af sin silfversko dessa fina våglinjer
i sandens golf, och ingen störtsjö har lof att utplåna
dem. Tusen, tusen hennes små syskon springa där i
kapp med henne, och alla rita de samma fotspår, men
ingen af dem är så snabb, så klar och så ringlande
vacker, som Unda Marina.
När fiskarna gå att bada på sandgrundet i den varma
sommaren och de blänkande hvita måsarna flyga som
stjärnor däröfver, då dansar Unda Marina omkring dem
i lek och tummel och böjer sig undan för seglarens båt
och hoppar kring gossen, som simmar i solskenet. Men
när solen bittida om morgonen uppstiger ur oceanens
bädd, och när hon om kvällen går att hvila i skogen, då
plaskar Unda Marina helt sakta mot stranden och sjunger
en lång, lång entonig visa om tider, som varit, och vänner,
som längesedan gått ifrån oss till det eviga tysta.
Unda Marina ägde också en vän, och det var den
yngste af skogens prinsar, den lille mörklockige Florio,
hvars gröna tröja alltid var prydd med så många rosor
och som ständigt bar fickorna fulla med nötter och hade
en örnfjäder i sin bruna mössa. Florio kom ofta till
stranden, där Unda Marina brukade leka, och så blefvo
de snart mycket goda bekanta. Ofta gnabbades de; Florio
kastade kvistar och småsten på Unda Marina, och Unda
Marina stänkte till svar en våg öfver Florios
sammets-stöflar. Och då skrattade Florio, såsom skogen skrattar,
när det susar i löfven, och då skrattade Unda Marina,
såsom vågorna skämta, när vinden flyger i deras fladdrande
lockar. Men däremellan lekte de fästman och fästmö i
aftonlugnet; Florio satt på strandens gräsmatta, och Unda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
