Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Unda Marinas fotspår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hafvet, ty båda trätte om gränserna och beskyllde
hvarandra att ha olofligen borttagit stycken af den andras
mark. Därför vredgades hafskungen, när han såg prins
Florio tala så vänligt med Unda Marina, och så kastade
konungen mot stranden en stor våg, som öfversköljde
prinsens fina gröna sammetströja med grummel och
bortryckte själfva örnfjädern ur hans mössa.
Unda Marina dök bedröfvad till djupet, och Florio
vände med harmsen håg tillbaka till skogen. Men när
hans fader, skogskonungen, förnam hur hans älsklingsgosse
blifvit skymfad, blef han däröfver mäkta förgrymmad och
sände ut en skara af förfärliga sandhvirflar, som
öfversållade hela stranden med grus, så att där blef ett stort
torrt land och hafskonungen miste en stor del af sitt
område. Däröfver blef hafskonungen ännu mer förgrymmad
och utskickade ofantliga störtsjöar, som öfversvämmade
skogen, bortryckte träden och afslet stora stycken af fasta
landet och begrof dem i vågorna. Och sålunda blef där
ett långvarigt, stort krig mellan hafvet och skogen för
Florios och Unda Marinas skull, och kriget fortfar ännu
i dag, när de båda konungarna äro vid dåligt lynne. Men
däremellan är där en vapenhvila, och då gå vågorna åter
sakta mot stranden, och då ser man ännu Unda Marinas
fotspår i den fina hvita sanden i aftonskimret.
Men Florio och Unda Marina få nu blott sällan
träffas i allra största hemlighet, för att berätta hvarandra
de gamla sagorna och leka tillsamman i den vackra
ringdansen med de andra små vågorna. Unda Marina
simmar ofta ensam mot stranden, och man ser hennes
hvita nacke ibland, när solen skiner genom det mörka
molnet. Då hör man henne ofta sjunga en enslig visa
om kvällen, och den som förstår att tyda vågornas språk,
han hör hur hon söker sin vän, som är borta. — Borta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
