Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brusebäck och Susebäck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så gingo tiderna fram, och Rosa blef stor och
glömde att tvätta dockornas kläder i Susebäck och
glömde att nicka åt den lilla flickan i bäcken, som
fordom var hennes bästa kamrat. Till sist hade hon
nästan glömt att sörja Richard; där kommo så många
andra tankar och bortskymde minnet af det som fordom
var. Men allt sorlade Susebäck och Brusebäck: —
han kommer nog, ja, vänta bara, han kommer nogl
Och så kom där en dag en främmande herre med
långt svart skägg och frågade en ung flicka i trädgården
efter ett barn vid namn Rosa. Men flickan, som han
frågade, var just Rosa själf. Och hon svarade ingenting,
hon var förlägen och blyg. Hon kunde ej förstå hvad
den främmande herrn hade här att göra.
Då blef den främmande sorgsen och sade: — Ingen
känner mig mera här, och Rosa, min syster, är borta
nu. Jag vill gå till Brusebäck och Susebäck och fråga
dem om min syster Rosa.
Därpå märkte nog Rosa strax, att den främmande
var hennes egen saknade broder Richard, och det fattades
ej mycket, att hon genast flugit i hans famn och sagt till
honom: — Sörj icke, Richard, här är jag själf, här
är din egen syster, och nu skola vi aldrig skiljas mer!
— Men hon hejdade sig och sade: — Kom, så gå vi
till bäckarna!
Så gingo de, och mellan bäckarna var endast en
smal vall, bevuxen med grönaste gräs. — Ja, jag känner
min Brusebäck — sade främlingen. — Främmande flicka,
vill du höra min bäcks historia?
— Ja, säg mig den — sade Rosa med klappande
hjärta. Och Richard begynte:
— Ganska liten var jag, när jag gick från min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
