- Project Runeberg -  Läsning för barn / Bok 3 /
150

(1906-1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Silfverpenningens berättelser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rostar icke, penningen lefver i alla tider. Och likväl
afundas jag människorna, ty om jag betänker det rätt,
äro de odödligare än jag. När silfver och guld och all
jordens härlighet förgås, lefva ännu människornas själar
till evig tid bortom grafven.

Efter jag nu kommit till dig, gosse, vill jag berätta
dig, århundrade efter århundrade, hvad jag sett ibland
människorna vid de tider, när de skrifvit årtalet 58 och
när jag kunnat tala. När man sofver, som jag, uti
hundrade år, vill man gärna lätta sitt hjärta den lilla stund
det är möjligt att göra det, och därför börjar jag nu med

År 1758. Preussens store fältherre konung Fredrik II
satt i sitt tält i Schlesien. Han hade nyss vunnit en
stor och blodig seger öfver österrikarna vid Leuthen;
man hade begrafvat många tusende stupade krigare;
andra blödde ännu ur djupa sår; många änkor gräto,
många faderlösa barn hade förlorat sitt stöd. Men den
tappre och roflystne konungen tvättade blodet af sina
händer och betraktade Schlesiens karta, som låg framför
honom utbedd på bordet, och sade med stolt tillförsikt:

— Detta land är nu mitt! — Han glömde, att han
vunnit det med orättfärdighet och med människors blod;
men hvad glömmer icke människan, när ärelystnad och
vinning fått makt öfver henne! Världen prisade den
store konungens bragder, och smickrarna djärfdes kalla
honom »den ende»; men jag låg gömd under jorden
och hörde dit hans samvetes röst, som sade till honom:

— Orätt! Orätt! Orätt för Gud och människor!

Ar 1658. Englands mäktige protektor Oliver
Crom-well låg på sin dödsbädd. Rundtomkring honom stodo
falska vänner, som hycklade tårar och sorg, och bredvid
honom stod hans ende son, som tänkte inom sig med
fröjdefullt hjärta: Nu kommer jag till makten efter min

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:00:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topbarn/3/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free