Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Silfverpenningens berättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sträckte sig vida öfver Europas bjärtländer, och jag l&g
gömd bland hans otaliga skatter. En dag såg jag honom
bedröfvad inträda i sin sokkammare och blotta sitt hufvud
i sorg inför Frälsarens bild, bekännande sig för den minste
och ovärdigaste bland människor. Ty han hade fått veta,
att hans älskade son Rudolf dött i sin ungdoms blomma,
och han sade till sig själf: — Hvad är min makt emot
Guds makt? Jag är den mäktigaste bland de människor,
som nu lekva, och likväl är jag ett bräckligt rö, som
Guds allmakt hvar dag och hvar stund kan böja i sorg
till jorden.
År 858. En dag låg jag i allmogekistan i ett kloster
på Frankrikes sköna kust, och munkarna läste med
andakt en ny bön i litanian: »För nordmännens raseri
bevare oss, milde Herre Gud!» Men Gud hade den
gången intet behag till deras böner, ty dessa munkar
måste ha körsyndat sig med fråsseri och snikenhet. Innan
bönen ännu var slut, sprungo de vilda nordiska vikingarna
från sina drakskepp på stranden och voro gruflige att se,
med sina bevingade hjälmar och stora slagsvärd. Och
de förhärjade hela nejden, brände klostret, bortrökvade alla
dess skatter och seglade så med stort byte till norden.
Då stod den siste kvarblikne munken ensam på stranden
och såg vikingarnas segel körsvinna långt borta på hakvets
blå och knäppte sina händer och sade: — Gud, vi äro
icke annat värda än straff, men borttag denna gissel från
våra ekterkommande, och gif att din kristne apostel
Ansgarius måtte i norden predika frid och barmhärtighet!
— Hvilket ock skedde.
År 758. Långt borta i ett kloster i Skottland sutto
två munkar i den halkmörka klostercellen med det lilla
halfrunda könstret okvankör skrikbordet. Den ene skref
sirliga boksäfver på glatta blad af skinn, som kallas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
