Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hallonmasken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men Therese tog ett hallonblad, sopade masken
varsamt på bladet och bar honom ut på gården. Då märkte
Aina att en sparf satt på planket och lurade begärligt på
masken. Strax tog hon bladet med masken på, bar det
till skogen och gömde det där under hallonbuskarna, så
att icke den illpariga sparkven kunde hitta maskens
gömställe.
Ja, hvad är det vidare att berätta om en
hallonmask? Hvem vill lägga ett strå i kors för en sådan
liten maskbyting? Den som blott finge bo så vackert
som han, i en sådan friskt doftande mörkröd stuga,
långt borta i den tysta skogen, mellan blommor och
gröna blad!
Nu var det nära middagen, och så åto alla till
middagen hallon och mjölk. — Strö lagom socker,
Lo-renzo — sade stora syster. Men Lorenzos tallrik liknade
en drikva om vintern, mefd litet rödt under snön.
Strax efter middagen sade stora syster: — Ja, nu
ha vi ätit upp hallonen och ha intet att sylta till
vintern. Det vore skönt att nu ha två korgar fulla med
friska bär; dem skulle vi alla rensa i afton, och i
morgon skulle vi koka dem i den stora malmgrytan, och
så skulle vi äta våfklor med hallonsylt!
— Kom, så gå vi till skogen att plocka — sade
Therese. — Ja, det göra vi — sade Aina. — Tag du den
gula korgen; jag tar den gröna.
— Gå ej vilse, och kom vackert hem till kvällen —
sade stora syster.
— Hälsa hallonmasken — sade Lorenzo gäckande.
— Nästa gång jag träkkar honom, skall jag ha den äran
att äta upp honom.
Nu gingo Aina och Therese till skogen. Ack, det
var så vackert, så härligt! Visst var det besvärligt ibland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
