- Project Runeberg -  Läsning för barn / Bok 3 /
172

(1906-1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hallonmasken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sofvit godt och ätit godt och druckit godt? —
frågade han.

— Ja, det ha vi visst — sade båda flickorna —
men säg oss... och så ville de fråga hvem gubben var,
men de vågade icke.

— Jag skall säga er hvem jag är — sade gubben.
— Jag är hallonkungen, som härskar öfver hela detta
rike af hallonbuskar, och här har jag bott i flera tusende
år. Men den store anden, som härskar öfver skogen och
hafvet och himlen, har icke velat att jag skulle högmodas
öfver min konungsliga makt och min långa lif stid. Därför
har han befallt att jag en dag hvart hundrade år skall
förvandlas till en liten hallonmask och lefva i en sådan
svag och värnlös gestalt från solens uppgång allt till dess
nedgång. Under denna förvandling är mitt lif beroende af
den lilla maskens lif, så att en fågel kan äta mig med sin
näbb, ett barn kan plocka mig med bären och förtrampa
med sin fot mitt tusenåriga lif. Nu var det just i går
min förvandlingsdag, och jag blef plockad med hallonet
och var nära att trampas ihjäl, om ej ni, beskedliga barn,
hade räddat mig. Allt intill solens nedgång, låg jag
värnlös i gräset, och när jag blåstes ifrån ert bord, har
jag vrickat min ena fot, och min mun har af förskräckelse
kommit på sned. Men när det blef kväll och jag
återfick min rätta gestalt, såg jag mig om efter er, för att
tacka er och belöna er. Och då fann jag er båda här
i mitt rike och mottog er båda så godt jag förmådde,
utan att mycket skrämma er. Nu vill jag skicka en
fågel i min skog att visa er vägen hem. Adjö, kära
barn, tack för ert milda hjärta, hallonkungen skall visa,
att han icke är otacksam.

Flickorna räckte nu gubben sin hand och tackade
honom, hjärtligen glada att de i går hade skonat den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:00:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topbarn/3/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free