- Project Runeberg -  Läsning för barn / Bok 3 /
184

(1906-1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Huru skogens små barn lärde sig läsa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

de små blommorna nickade så gladt, fåglarna sjöngo
vackra psalmer både morgon och kväll, den gamla
Gröningen hörde fundersam på, och själfva de sotiga klipporna
tycktes lyssna med andakt på den nya lärdomen.

Den främmande herrn kom ej tillbaka. Ahasverus,
som redan var stora gossen, skickades till staden i skola
och reste ej gärna bort från Ester och sin älskade
ödemark; men till somrarna kom han tillbaka. Aren gingo;
Ahasverus blef student och kallade sig Ödeman eller
Ödman, emedan han blifvit uppfostrad i ödemarken. Han
var nu tjugu år gammal, och då hände sig något
märkvärdigt.

En vacker sommardag, jämt femton år efter början
af denna berättelse, kom en gammal herre resande på
landsvägen genom den forna ödemarken och såg sig
förundrad omkring, ty allt var nu annorlunda och mycket
vackrare än förr. Den unga skogen hade vuxit grön öfver
hela nejden, och med möda kunde den resande igenkänna
stugan emellan löfven. Han steg af och gick med darrande
steg att fråga efter gumman i stugan. En lång vacker
flicka mötte honom ; det var Ester, men han kände icke
igen henne. Hon förde honom in till sin mormor, som
nu satt alldeles gammal och grå vid spiseln i stugan och
var nästan blind af ålderdom. Den främmandef begynte
då fråga efter en liten gosse vid namn Ahasverus och
om han ännu lefde. Vid dessa ord darrade han på rösten
och upptog en stor sidennäsduk ur fickan för att torka
svetten af pannan.

Gumman förstod att det var den främmande herrn,
som kom för att hämta hennes kära gosse, och begynte
gråta, så att hon ej kunde svara. Äfven Ester grät, ty
hon visste hur det var, men hon svarade strax att
Ahasverus skulle komma rätt snart, han hade endast gått ut

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:00:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topbarn/3/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free