- Project Runeberg -  Läsning för barn / Bok 3 /
194

(1906-1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det vackraste i skogen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

friska doft ifrån skogen* Dessutom duger jag att röka
ut myggor med, och sedan duger jag till skifva på
gossarnas sprättbågar, och sedan kokas dekokt på mina bär,
och sedan kan man göra sirap af dem, och sedan ...

— Nej, var nu tyst — sade rönnen — det låter
fasligt egenkärt att så där uppräkna alla sina meriter.
Jag hade väl lust att veta hvem som är den vackraste
här i skogen. Hvad säger du om det? — Och så ruskade
rönnen behagligt på sina lummiga hvita grenar, ty han
stod just nu i sin midsommarblomma.

— Ja, det kan vara en fråga! — ropade häggen, ty
han var så hvit, som om han nyss hade varit i
snöbolls-krig; han blommade också han. — Låt oss noga begrunda,
hvem som kan vara den vackraste ibland oss —sade
han. Och med detsamma gick där den allra ljufvaste
doft från hans snöhvita blommor.

Björken tyckte detta vara mycket klokt taladt, ty
han hade upplagt sitt långa, gröna hår med papiljotter,
och nu skakade han sina hängande korkskrufslockar i den
sakta morgonvinden. — Jag är bestämdt den vackraste
— tänkte han i hemlighet för sig själf.

Men alen, som stod där vid stranden af sjön, såg sig
oupphörligt i spegeln och tyckte sig vara så blågrön och
älskvärd, att ingen kunde vara vackrare. Därför nickade
också han och sade: — Ja, se det var verkligen en fråga
att tänka på!

Aspen stod bredvid honom och darrad af
förskräckelse att någon kunde vara vackrare än han. Alltid så
darrade han, den stackars aspen, ty fastän han var hög
och stor, så hade han ett klenmodigt hjärta och sköra
kvistar. Linden nickade; han tyckte ej heller illa om sig
själf. Pilen och videbusken stodo bredvid, men tego stilla
och hade sina tankar för sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:00:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topbarn/3/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free