Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lilla Skrållan eller det skrynkliga förklädet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det hörde lilla Skrållan på
och teg bedröfvad under trätan;
men nästa gång kom hon ändå
med förklät skrynkladt likaså
på både afvigan ocb rätan.
— Det går ej an, det är ej rätt —
sad’ lärarinnan. — Kära Skrålla,
är förklät ej i morgon slätt,
så skyll dig själf, mitt barn, för det,
om du i skamvrån får dig hålla.
Jo jo, här var processen kort,
här hjälpte ej att saken skrufva,
och Skrållan stackare gick bort
med ögon af den röda sort,
som när man har en duktig snufva.
Nu hände nästa morgon, att
just lärarinnan gick till hamnen,
där såg hon Skrållan, sysselsatt
att plocka stickor som en skatt
och bära vedträn uti famnen.
Ty så gick Skrållan alla dar
att tigga litet ved från skutan,
och, klädd till skolan, som hon var,
hon veden till sin mamma bar
som annars nog fått frysa utan.
Då märktes nog hvaraf det kom,
att Skrållans förklä satt så illa,
och lärarinnan tyckte som
hon intet låtsade därom,
men inom sig så log hon stilla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
