Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den barmhärtige är rik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det andra, blefvo de mjuka kakorna aldrig mindre, och
huru de hällde och hällde ur träflaskan den ena skålen
mjölk efter den andra, märktes ej någon minskning i
flaskans innehåll. Bäst de förundrade sig däröfver, hördes
något krafsa utanför det lilla fönstret, och se, då stodo
vargen och björnen med framtassarna emot rutan. Båda
grinade och nickade så småslugt och hjärtligt tacksamt;
men bakom dem hörde man ugglan flaxa i mörkret och
skrika med hes stämma till Daniel: — Litet ris, uhu,
gör mig vis, uhu, uhu, uhu!
Då förstodo gubben, gumman och barnen, att det
var en välsignelse med deras lilla matförråd. Och de
knäppte ånyo händerna och tackade Gud.
Men på julmorgonen, när de återvände från otte*
sången i kyrkan och visste sig intet annat hafva, än
det torra brödet och vattnet i sån, funno de till sin
förundran de båda julkakorna och mjölken i flaskan lika
oförminskade och lika färska, som de varit i går. Och
så blef det sedan allt framgent. Så länge kojan stod
och de goda människorna lefde därinne, fanns beständigt
samma julbröd och samma mjölk oförminskade. Men
sparfvarnas glada kvitter lockade hvarje år solsken på
torpets lilla åkertäppa, så att kornet växte där tjugufaldt
och femtiofaldt, när mången annan åker stod härjad af
missväxt; och det var trefnad och välstånd, bön, arbete,
barmhärtighet och förnöjelse i torparens låga koja.
Men den rike bonden åt för mycket skinka om
julaftonen och blef olustig till mods. För att muntra
sig, drack han desto mera öl och blef än olustigare.
Solen sken ej mer så gladt som förr på hans stora
åkerfält, skördarna blefvo knappa, och ladorna stodo ofta
tomma. — Det kommer sig däraf att vi gifva för mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
